Känner viss glädje över...
- att helgen varit riktigt bra!
(Har kikat match, tränat bra, tagit det lugnt, pluggat mini, varit glad etc.)
- att det är fint väder och bra temperatur varje dag numera
- att jag återfått lite kämpar-glöd när det gäller skolan trots tråkiga saker
(efter att ha varit grymt loj på sistone, heja två månader kvar bara nu)
- att jag äntligen äter bra igen
(vilket gör att jag mår bättre och kommer nog kunna ha mina shorts i sommar)
- Robin och hans Lillån vann sin serie = De går upp till Allsvenskan i höst!!!
(Robin fick dessutom fina recensioner för sin insats i NA)
- har börjat springa lite smått igen, inga långa stunder, men ändock - alltid något :)
- var på Zumba-marathon i 2.5 timme i eftermiddags, hej och hå endorfiner!
(Mycket folk och dansglädje! Alla har olika stilar, alla ler, öser, svettas, skrattar)
- En annan bra grej är att jag inte märkt av att vi ställt om klockan till sommartid
(Jag känner liksom inte att jag "förlorat" en timme som man kan känna)
- Ytterligare en bra sak är att vi lyckats hålla vårt hem relativt städat en längre tid

Den här veckan känner jag verkligen att livet återgått till sin rätta bana igen.
Under vintern har jag känt mig seg, ur form, omotiverad, ofokuserad etc.
Men nu har liksom onda känslor släppt, kanske i och med vårens entré.
Jag brukar alltid må som bäst under våren, och brukar ha ett enormt flyt då :-)

Negativa saker skulle kunna vara att jag har mens och har blåsor på fötterna.
Men nej, det biter liksom inte på mig, dessutom är båda egentligen bra saker.
Mensen är ett tecken på att min kropp fungerar som den ska, och inte är gravid.
Och blåsorna har jag fått för att jag gått och sprungit i mina nya gympadojor, bra! 
Dessutom kommer ju såväl mens som blåsor snart vara borta igen.

Imorgon har vi skola 10.15 till 11.00, det är en liten introduktion till delkurs 3.
Första tanken - hade man inte kunnat lagt det i samband med någon annan dag?
Tur att man har nära och att det inte är så värst tidigt :-) Dessutom kommer man hem i bra tid och har hela dagen framför sig... Med plugg visserligen, men ändå!
Har bara skola på tisdag kl 10 - 17 också, sen "helg" eller "ledighet" till måndag.
Det passar ju mig som handen i handsken eftersom jag älskar självplanering!:)
Frågan är hur mötet med arbetslivet blir sen när man är van att köra sin stil...

Hoppas den nya veckan bjuder på lika härligt vår-väder som veckan som gått!

Så gott som dagligen möts vi av reklam där det pratas om fattigdomen i världen, att man ska bli världsförälder och skänka pengar för att motverka svält och främja att barn får gå i skolan. Helt befogat att de berättar om detta och vill att vi ska hjälpa för vi lever inte i en perfekt värld, och det finns många vars levnadsstandard är under vad som egentligen är drägligt. Att det finns fattigdom och utsatthet ute i världen är vi medvetna om, men vad många inte vet - eller snarare vill ta till sig - är att samma problem finns i Sverige. Jag tycker självklart att det är beklagligt att världens barn far illa på olika sätt och vis, men jag måste säga att mitt huvudfokus ligger på mitt eget land, Sverige. Jag tycker att innan vi engagerar oss i världens problem ska vi först se efter våra egna och ägna oss åt vårt lands problem.

För någon vecka sedan kom Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport som redovisade att 248 000 barn (13%) i Sverige lever i fattigdom - och det värsta är att antalet ökat de senaste åren istället för att stanna av eller blivit bättre. De ekonomiskt svaga barnfamiljerna står och stampar medan normalfamiljerna blivit mycket rikare, vilket leder till en stor klyfta mellan dessa grupper. En ohälsosam klyfta. För mig är det här problemet bland det största och mest angelägna att försöka ta itu med i Sverige. Varför? Jo, jag säger som den gamla klyschan; "Barn är vår framtid". Om vi inte satsar på barnen, hur ska det gå då? Vi kan inte lämna dem åt sitt öde. För tyvärr är det så att socioekonomisk status ofta har en tendens att gå i arv, vilket betyder att de som föds in i fattigdom redan från livets start har förutsättningar emot sig. Barn som lever i fattigdom presterar sämre i skolan och rapporterar större ohälsotal, två väldigt negativa parametrar. Undermåliga skolresultat minskar möjligheterna till att studera vidare samt att erhålla ett arbete, vilket då i sin tur kan bidra till utanförskap, bidragstagande och ohälsa. Det är även så att socioekomisk svagare ungdomar i större grad tenderar att påbörja en kriminell bana, mycket för att de inte har andra fritidssysselsättningar och hamnar i dåligt umgänge. Kriminalitet kostar samhället pengar, och psykisk ohälsa likaså <- vilket är en annan negativ effekt av fattigdom och det utanförskap som följer. Jag skulle kunna tjata hål i huvudet på folk kring detta när jag egentligen bara vill säga: Vi måste satsa på barnen! (Alla barn, oavsett ekonomi eller härkomst)

Hm.. Hur ska vi göra för att eliminera alla problem egentligen?

Någon som känner igen att man presterar bäst under tidspress?
Jag räcker upp handen, och jag vet att jag inte är ensam!
Varje gång är det samma visa, man lunkar på med uppgiften och gör lite då och då, man samlar ihop massa information som är bra och som man vill använda sig av i ett dokument, man reflekterar lite här och var och till slut har dokumentet förvandlats till ett ordbajs-krig utan dess like. Man ställer sig frågan: - Hur ska detta osammanhängande blaj någonsin kunna bli ett snyggt och strukturerat dokument?! Nä, just då när det känns som en omöjlighet så finns det liksom inte på världskartan. Men det blir ju alltid bra till slut, lyckligtvis :-) Från att hjärnan har legat i skallen och bara skvalpat runt som en geggig massa så är det som att den plötsligt skärper till sig på sluttampen och att man får en bättre förmåga att formulera sig, och inte minst att strukturera upp dokumentet till något läsbart. Det är utan tvivel en hel-schysst egenskap att besitta, en egenskap som jag är väldigt tacksam över - den har räddat mig många gånger! Jag tror att när man känner att tids-pressen flåsar en i nacken så kickar liksom fight-or-flight-instinkten in, och den piskar liksom igång prestationen. Det är nu det gäller, nu skärper du dig!!! 

Inget fight or flight så långt ögat kan nå på denna bild kan jag försäkra!