Idag har jag fixat ett nytt sparkonto så nu har jag fyra olika konton att hålla reda på, uppstrukturerat. Pengar som ska användas i framtiden, till bra saker. Härlig känsla!
Igår nämnde jag saker som plötsligt kan få mig glad, och pengar är en sådan sak.
Vetskapen att ha pengar, en buffert, det ger mig trygghet, pengar är en säkerhet.
Men trots detta smått överklassiga konstaterande så vet jag att pengar inte är allt. 
Pengar ger varken hälsa, kärlek eller lycka - de tre saker jag värdesätter högt i livet.
 
Efter tre år på min utbildning har jag dock inte kunnat undgå att det finns ett samband mellan god ekonomi och god hälsa. Det går inte att bortse ifrån att med god ekonomi så har man bättre möjligheter. Och jag kan inte låta bli att känna att det är väldigt trist att det är på detta vis, att pengar ska spela sådan avgörande roll för just hälsan. En god hälsa är något som jag tycker att ALLA har RÄTT TILL - oavsett pengar på konto eller vilket område man bor i.
Utmaningen som Hälsoutvecklare är då: Hur kan vi möjliggöra detta?
Vi kan ju liksom inte dela ut pengar till alla.

Det finns ju dock självfallet socioekonomiskt svagare grupper som är rika på allt annat än pengar men som är rika på allt det övriga man kan tänka sig i livet - samtidigt som det finns människor med en ekonomi som många skulle drömma om men som varken har riktiga vänner, partner, barn eller goda levnadsvanor. Ensamma människor som bara lever för att arbeta och som egentligen varken behöver eller gör av med alla de pengar den tjänar. Kanske är dessa personer tillfreds med sin livssituation, men för mig är det otänkbart att inte ha ett liv vid sidan om mitt arbete. Då väljer jag hellre att ha ett arbete med utrymme för fritid där jag tjänar så att jag och min familj klarar oss med visst utrymme att kunna spara undan för någon utlandsresa eller andra aktiviteter. Det härliga med detta är att alla är vi olika, och inget av alternativen är varken rätt eller fel! :-) Till skillnad från några av mina vänner så har jag aldrig drömt om att back-packa, arbeta utomlands eller satsa på karriär för att skaffa barn när man är 30+. Nä, själv drömmer jag om och längtar efter att bilda en familj med Robin inom bara några år och sen leva ett relativt lugn och tryggt familjeliv. Visst vill jag resa, uppleva och se världen, men det vill jag göra och dela med mina barn - så för min del räcker det med charter :-) Trist framtid enligt vissa, utopi säger jag.

Vår framtida son?