Någon som känner igen att man presterar bäst under tidspress?
Jag räcker upp handen, och jag vet att jag inte är ensam!
Varje gång är det samma visa, man lunkar på med uppgiften och gör lite då och då, man samlar ihop massa information som är bra och som man vill använda sig av i ett dokument, man reflekterar lite här och var och till slut har dokumentet förvandlats till ett ordbajs-krig utan dess like. Man ställer sig frågan: - Hur ska detta osammanhängande blaj någonsin kunna bli ett snyggt och strukturerat dokument?! Nä, just då när det känns som en omöjlighet så finns det liksom inte på världskartan. Men det blir ju alltid bra till slut, lyckligtvis :-) Från att hjärnan har legat i skallen och bara skvalpat runt som en geggig massa så är det som att den plötsligt skärper till sig på sluttampen och att man får en bättre förmåga att formulera sig, och inte minst att strukturera upp dokumentet till något läsbart. Det är utan tvivel en hel-schysst egenskap att besitta, en egenskap som jag är väldigt tacksam över - den har räddat mig många gånger! Jag tror att när man känner att tids-pressen flåsar en i nacken så kickar liksom fight-or-flight-instinkten in, och den piskar liksom igång prestationen. Det är nu det gäller, nu skärper du dig!!! 

Inget fight or flight så långt ögat kan nå på denna bild kan jag försäkra!