Vi hänger kvar i Köping, som två små iglar tycks vi ha bitit oss fast här ;-)
På fredag eftermiddag får det dock vara nog för den här gången.
Man måste komma hem och få in lite rutin och vardag, faktiskt.
Det kan låta och verka trist med vardag, men det ska faktiskt bli skönt. Även om vardagen på långa vägar inte är guld och gröna skogar jämt så gillar jag min vardag för det mesta, den har sin charm och sina ljusglimtar - sen är det klart att det underlättar att jag har en person vid min sida att dela vardagslivet med. 
Mest ser jag fram emot att träna på mitt eget gym, sova i vår säng, duscha i vår dusch, ha tillgång till mina egna garderober med obegränsade klädmöjligheter. Träningsbiten har fungerat hyfsat bra här vilket glädjer mig, har gjort det jag kunnat efter bästa förmåga. Det har mest blivit promenader - vilket inte är fy skam, men även några gånger på träningscykeln och så var vi ju till gymmet i torsdags. Min förhoppning var förstås att testa löpningen för att se hur jag låg till, men det där löpbandet och jag var inte riktigt kompisar med varandra så till min besvikelse fick jag avskriva den planen och istället fokusera på styrka vilket inte var en dag för tidigt då jag tyvärr prioriterat bort den på sistone. Styrketräningen ledde till träningsvärk i magen som höll i sig i fem dagar och även andra kroppsdelar fick sin beskärda del träningsvärk, men det var bara två dagar typ. På torsdag tänkte vi bege oss till gymmet igen och köra och då blire samma visa styrkemässigt, och kanske kan jag få en andra chans på löpbandet... 
 
När det gäller den där litteraturstudien som jag skrivit otaliga gånger om här redan så börjar jag se ett litet tecken på ljus i tunneln, och trots att det endast är en liten ljusglimt så känns det mycket bättre än det totala mörker jag famlat i de två senaste veckorna. Att den färdiga produkten kommer att hamna på topp 3 över sämsta uppgifter jag någonsin genomför skiter jag i - den kommer att bli färdig och hyfsat okej vilket känns som huvudsaken och får räcka för denna gång. Efter en höst som präglats av medvind på pluggfronten känner jag mig helt okej med att det blidde lite stiltje såhär på slutet av kursen, man kan inte vara på topp jämt och hellre än dipp än att prestera lite halvdant varje uppgift och riskera kompletteringar. En sak är i alla fall bomb-säker och det är att jag längtar till jag blir klar och får känna frid några dagar, då ska jag börja läsa böckerna som jag fick i julklapp och glo på Tre Kronor-boxarna som jag också fick. Att chilla med gott samvete, inte ha något som gnager och att inte tänka på mer än att andas och njuta - det siktar jag mot och fortsätter skrivandet nu! Heja mig själv!