Här kommer en sammanfattning på min fredag i långa drag... :-)

Dagen idag började kl 06.45 och då hade jag sovit i endast ynka 4 timmar, vilket kanske inte är det mest optimala antalet sömntimmar. Så går det när man är nattuggla och kvar i chill-mode från julledigheten :-) Kan erkänna att påsarna under ögonen gick ned till fötterna när jag klev upp, hade nästan behövt en skottkärra framför mig att skjuta fram dem på, men det finns ingenting som inte lite smink kan råda bot på så påsarna täckte jag över med concealer efter bästa förmåga och traskade iväg till Universitetet där det idag var dags för examinerande seminarium. Jag var ute i god tid för att jag skulle hinna skriva ut lite nödvändiga papper innan, men skrivaren hade fått tupp-juck och biblioteket öppnade inte förrän 08.30 så jag fick helt enkelt finna mig i att komma till seminariet utan papper, lite skamset och svansen mellan benen. Fan vad jag hatar teknik när den motarbetar mig och inte fungerar, men som jag älskar den när den väl fungerar! Jaja, det var ju dock ingen big deal att jag inte kunnat skriva ut mina papper eftersom att jag skulle kunna skriva ut på första rasten - men ändå, jag är lite av en perfektionist när det gäller vissa saker och speciellt när saker jag själv inte rår för eller kan påverka förstör för mig och mina planer.

Tillbaka till min dag... Tanken var egentligen att jag skulle presentera mitt arbete först och bli opponerad på, men då jag saknade papper fick vi byta turordning så en annan kurskamrat började - vilket var okej och inte några konstigheter. Hon börjar sin presentation helt normalt men ungefär halvvägs börjar hon få tårar i ögonen och man ser att hon är ledsen, allt kommer plötsligt liksom över henne. Hon ber om ursäkt och berättar att hon på morgonkvisten fått reda på ett dödsfall. Hua! Fasen så strongt av henne att ta sig till seminariet för att få det avklarat, målmedvetet. Så, hon får gå ut och samla sig lite och torka tårarna och då börjar vår lärare prata om att det är tyst minut för Eva idag, både för lärare och elever varpå hon börjar gråta lite över sin kollegas tragiska öde och jag, den blödiga jäveln, får ju förstås också tårar i ögonen som sniglar sig ned för kinderna. Jag kände inte henne så väl men vi hade henne under några lektioner i retorik förra hösten och spelade in en video minns jag - och vad jag minns så brann hon för det hon gjorde och jag imponerades av hennes engagemang.
Vila i frid, ingen förtjänar ett sådant öde. Det var många som hedrade dig genom att tända ljus på Uni i eftermiddags, hoppas du såg.

Tillbaka till min dag nu igen försjutton... Schemat blev lite annorlunda med anledning av den tysta minuten så det betydde att vi hade lunch från 10.30 till 12.30, så med tanke på den tidiga lunchen så skippade jag mitt sedvanliga mellanmål vid 10 så att jag skulle kunna vara hungrig till matdags. Att hoppa över mellanmålet visade sig vara ett stort misstag då min mage var i grovt uppror efter lunchen - gjorde ont, lät och hade sig, haha.. Lilla magen då, när den inte fick som den ville blev det störningar i systemet. Min presentation och opponering gick i alla fall mycket bra och bättre än vad jag trott måste jag tillägga för att väga upp den låga stämningen lite! :-) Nu börjar en konstig dag lida mot sitt slut, det känns skönt, nu laddar vi om!  Nu ska jag fortsätta vältra mig i allt jävla godis jag köpte hem i någon svag sekund - det kan ju inte gå till spillo?

Nu vankas det en heeeelt ledig helg innan vårterminen drar igång på måndag. 
Jag ska ta tillvara på helgen genom riktigt hård träning och riktigt hård vila.

När mitt hår växt ut ska jag återgå till min naturliga hårfärg - och stanna där.