Nu är jag tillbaka efter förkylning och skrivande av arbetsplatsanalys :)
Det känns lite som att jag befunnit mig i en bubbla den senaste veckan.
En bubbla fylld av godis, soffhäng, skrivande och mycket snytande...
Men nu har jag tagit mig ut ur bubblan och börjat återta makten över mitt liv ;-) 
Plötsligt måste jag släppa taget om soffan som jag mer eller mindre bott i...
Det är dags att ta sig tillbaka in i det goda systemet jag befann mig i innan förkylningen bröt ut, det var ett fantastiskt system som kändes så rätt, tåget gick som på räls - som ni kanske minns. Plötsligt slog det mig; Tänk om jag inte hittar tillbaka in i rytmen? Jag måste medge att jag nästan kände mig stressad och pressad av blotta tanken på att jag inte skulle finna rätt räls. Men då vaknade förnuftet till liv inom mig och sa: Vad är det för tankar om att inte hitta tillbaka? Det är ju exakt såna tankar som sätter krokben för en själv och som gör att man sätter upp begränsningar - tvivel tar dig inte framåt mot dina mål.
Korrekt förnuftet, du har en poäng. Jag antar utmaningen att ta mig tillbaka. Kanske blir det tufft, men tillbaka ska jag. Första löpningen kommer säkert kännas som en lång uppförsbacke, men för varje löp kommer det att kännas bättre och det är en fantastisk känsla att känna förbättringar.
Nu känner jag bara: Nu kör vi! Jag är redo att kasta mig upp på hästen igen! :) 

Imorgon ska jag börja dagen med att ta itu med den städning jag bortprioriterat under förkylning och plugg. Jag måste dessutom få iväg alla de jobbansökningarna jag pillar med, det är en hel drös må ni tro. Jag vill fan inte lämna något åt slumpen detta år - jag SKA ha ett jobb till varje pris!

Ser ni leendet och energin i ögonen? Inre motivation kallar jag det!