Hela påskaftonen har varit ett enda stort guldkorn! :-) Eller så kan man säga att dagen varit som ett stort påskägg fyllt med godsaker för att påska till det lite.
Under löpningen i förmiddags kände jag äntligen något som varit bristfälligt inom mig på sistone - närmare bestämt den sanna löparglädjen i kropp och knopp som kan göra under när man löper. Mina ben rent av jublade över att få löpa och sprang med lätthet medan psyket å sin sida var inställt på att springa hela vägen ända fram till mål - att stanna var inte ens ett alternativ. Löparglädje är något jag alltid försöker att eftersträva när jag löper, utan glädje uteblir resultat för mig då passion och glädje är mina största drivkrafter och energikällor. Det spelar ingen roll hur snabbt eller långt jag springer - det är totalt irrelevant - utan det viktigaste är att känna att jag gillar det jag gör! Det måste liksom klicka. Om jag sedan gillar det jag gör så kommer det automatiskt att gå bra, det går att likna med det jag skrev tidigare i veckan om skolan - att gillar man det man gör i skolan så leder det ofta till ett gott utfall! :-) Enkel ekvation. Jag vet inte om det var de nya skorna, det fina vädret, tidpunkten för löpningen, uppladdningen av tacos kvällen innan, att jag lyssnade på samma låt hela tiden, att Robin sprang bakom istället för brevid eller att den där rena och skära löparglädjen fanns idag kan jag inte svara på - men vad jag vet är att det blev en rejäl förbättring av tiden från i onsdags, närmare bestämt ca tre minuter bättre, från 29.27 till 26.43= 2.44 min skillnad! :-)

Annars idag har dagen bjudit på påskmiddag hos Robins far.
Det bjöds på svenska specialiteter samt ett persiskt inslag, trevligt och gott!
Nu har jag fått ett litet påskägg och ska inta soffan för några timmars mys.

GLADER PÅSKER!
/En taggad tjej som hoppas löparglädjen är här för att stanna