Ibland är det inte lätt att komma underfund med vad jag vill bjuda på här i min lilla blogg och vad jag vill dokumentera för min egen skull. Vad är det jag vill komma ihåg och vad uppskattar jag att läsa om när jag kikar tillbaka i mitt arkiv?

Just idag vill jag minnas all tacksamhet jag känner över livet, både så som livet ser ut idag men också hur det sett ut under mina yngre år. Jag är en lyckligt lottad tjej, mina krig och motgångar har varit få och går nog att räkna på en hand. Speciell tacksamhet känner jag till mina medmänniskor som är sådana klippor, riktiga lejonklippor, såna klippor man önskar att alla hade i sitt liv. Alla borde få uppleva kärlek, riktig kärlek, inte bara från en partner utan även från föräldrar, övrig familj, släkt och vänner. Alla borde ha någon som bryr sig om dem, ser dem och alla barn borde få gå och lägga sig lyckliga och trygga varje kväll utan oro eller klumpar i magen.
Tyvärr ser verkligheten inte riktigt ut så, och det gör mig ont, det gör mig ont att jag inte kan rädda alla från olycka och olyckliga familjeförhållanden exempelvis. Jag vill flytta alla barn som far illa till en trygg miljö, där de får en uppväxt som alla barn borde få - en uppväxt och barndom som alla barn har rätt till enligt lag. Jag skulle kunna grotta ner mig totalt i detta ämne och skriva hundramiljoner rader, that's for sure! En sak är säker, och det lovar jag er här och nu, och det är att jag verkligen kommer göra mitt yttersta i mitt framtida yrke för att förhindra att barn far illa eller hamnar i situationer som de inte borde vara i eller uppleva. Jag ska främja skyddsfaktorer och eliminera riskfaktorer så att oönskade händelser inte bryter ut. Det är mitt kall, det är vad jag brinner för och jag kommer må så bra av att dra mitt strå till stacken, att bidra och att göra gott. 

En liten Malin med framtiden framför sig...