Dagens dom efter provtagning på vårdentralen:
Ingen halsfluss utan nå jävla ettrigt förkylningsvirus som det bara är att vänta ut och bota med ännu mer vila, vitaminer och sånt skit. Bröl. Ge dig iväg dumma virus-gubbe, jag har fått nog nu! Antar att det är okej att klaga och känna sig mentalt trött efter två veckors ohälsa? Känner mig så brutalt ledsen, irriterad och frustrerad - nedgången som människa liksom, inte alls kul och det tar på krafterna helt klart. Jag vill vara den glada spralliga Malin som är pigg på allt! Om man ska se något positivt i eländet så är det att jag helt klart kommer att uppskatta en god hälsa mer efteråt, då kommer jag vara tacksam för varje dag som frisk och kry :) En annan positiv grej är ju faktiskt att jag kommer att tillfriskna tids nog och att jag bara blir riktigt förkyld en eller två gånger per år så efter detta hoppas jag att jag haft mitt för i år! Ska åtminstone göra mitt yttersta för att undgå att drabbas igen, ska leva väl och rätt, det är ett som är säkert :-)

Bortsett från sjukdom så funderar jag på att färga håret mörkare igen nu när hösten är i sitt intågande. Har dock inte bestämt mig för om jag ska satsa på vanlig brun eller lite mer åt rödbrun-hållet, men färgning blire i alla fall när jag mår bra igen - för att sätta punkt för det gamla och börja det nya friska eller nått ;-) Hehe, låter onekligen lite som att jag haft cancer eller någon annan allvarlig sjukdom som jag inte vill se tillbaka på utan starta om på ny kula.   

Nu ska jag dricka mer te och läsa "Midvinterblod" av Mons Kallentoft som jag köpte i förra veckan för att glömma mitt skit och istället fly iväg till mord och döda röster.

Om kärlek ändå kunde bota förkylningar... ♥