YES! Nu har himlen öppnat sig och ovädret brakat lös! Aldrig har jag blivit så glad för lite regn som jag är nu, som jag längtat igår och idag! Det behövs verkligen regn för att ta bort den äckligt kvava luften som legat som ett lock! Ser fram emot att gå ut imorgon och inandas friskare luft när regnet fräschat upp!:) Om jag känner mig på humör kan det kanske till och med bli en liten löptur, hoho. Bara inte regnet fortsätter imorgon? .. Låt mig vakna till sol! 

Igår fick vi en pocketbok i skolan på 250 sidor och idag är den utläst, swish sa det, sida efter sida försvann! Den handlar om att växa upp med en mamma som är manodeppresiv och även lider av alkoholism. Författaren, Therése Eriksson, föreläste för oss om det igår och är en av grundarna till Maskrosbarn och blev svensk hjälte 2008. Trodde jag skulle fälla några tårar under bokens gång eftersom att jag är rätt blödig av mig och vill rädda alla barn som inte har det bra, men ikke, inte förrän jag läst tack-texterna i slutet och lagt ifrån mig boken grät jag. Det var först då det liksom sa "smack" och kom över mig hur det ser ut för många barn. Jag kan egentligen inte fantisera om hur eländigt det måste kännas eftersom att jag inte alls har någon aning, men bara tanken på situationen får mig att må så dåligt inombords - en sorgsenhet över att det är så ofattbart många barn i Sverige som varje dag bär på denna börda och tvingas växa upp snabbt under dessa omständigheter som kan ta sig uttryck på olika sätt. Det är nästan så att jag kan känna lite skuld själv över hur bra man haft det och har det än, även om man inte ska behöva ursäkta det. Men det är viktigt att stanna upp ibland när man sitter samlad runt matbordet med hela familjen och tänka att detta inte är en självklarhet, alla har det inte såhär. Jag är så tacksam. 

Man kan inte rädda alla, det vet jag, men ack så jag önskar det varje dag. Det kanske man inte kan tro ibland men jag tror banne mig att det bor en liten välgörenhets och volontär-tjej i mig; har skänkt pengar till såväl cancerfonden som till det nya ronald mcdonalds-huset i uppsala, köpt majblommor, skänkt pantpengar till röda korset och andra organisationer som arbetar för barn, samt köpt Situation Stockholm varje gång jag fått möjlighet. Senast idag köpte jag mig ett glas saft av ett par tjejer tvärsöver vägen bara för att jag gillar att göra sånt, att göra andra glada för att jag själv blir glad av det och mår gott efteråt. I framtiden skulle jag lätt kunna ta emot fosterbarn eller vara stödfamilj. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något - väldigt sant. Därför fortsätter jag mina små grejer i det tysta för att förbättra världen; källsorterar soporna noga, skänker pengar till behövande och för att inte tala om mitt framtida yrke där jag ska försöka dra mitt strå till stacken för att barn i utsatta grupper ska få en bättre livssituation.

Ikväll är det sista kvällen med mitt långa hår, skönt! :-)

Exempel på hur resultatet blir när någon annan än jag själv tar bild;