Damen som bor på våningen under oss har påskpyntat i trappen, det tycker jag är lite småmysigt och rart - dessutom blir det gästvänligt och hemtrevligt - som att vi är en enda stor familj i huset trots att vi vet ytterst lite om varandra och knappt ses egentligen. Hon gjorde detsamma i julas med julpynt, sicken mys-tantalong. Kanske ska man gå påskkärring där?! Höhö.. Skämt å sido. På tal om påskkärringar så är jag rädd för att det ska ringa på några här, jag vill ju ha godiset för mig själv... ! ;-) Fast å andra sidan kanske man ska tänka sig in i deras situation, jag har ju själv varit barn och stått utanför dörrar och bett om godis. Dessutom tillhör det la barndommen även om vissa tycker att det anses fult att tigga om godis eller pengar. Fast vid närmare eftertanke så är det väl kanske inte så vanligt att gå runt till lägenheter i trapphus utan man brukar väl gå runt och plinga på hos vanliga hus?! :S Eller var det bara vi som gjorde det för att det bara fanns såna hus på vårt kvarter?

På stan i Örebro så äre också påskigt!:)


Det enda påskpyntet vi har är den här som blir uppäten på lördag morgon!