Idag var det dags att starta motionsbiten igen med en långpromenad efter förkylning, resa och dylikt - var på god väg att växa fast i soffan så det var allt hög tid att ta sig ut, dels även för den friska luftens skull som gör en gott. Tänkte gå min långrunda på 8 km och då enbart gå för säkerhets skull, men efter 5 km öppnade himlen på sig och det började fullkomligt ösregna så då visste jag inte bättre än att lägga benen på ryggen och springa de 3 återstående kilometrarna med hög musik i öronen och kände hur otroligt skönt det var att äntligen springa igen - att känna regnet ösa ned på mig gav på något sätt adrenalin och ork och åååh vad jag njöt! Alla bara kollade medlidsamt på mig från sina bilar och tänkte säkert; Stackars henne! Men jag kände mig inte alls bitter utan sprang och log som ett fån, haha... =) Jag tänkte på den där låten där dem sjunger "Keep on running, there's no place like home". Och när jag kom hem var jag ju inte lika torr som jag var när jag gick ut, inte på långa vägar... ;-) Visst var det lite oturligt att det började regna, men jag känner ändå att det var tur för hade det inte börjat regna så hade jag ju inte börjat springa - och det behövde jag! Så för ovanlighetens skull tackar jag för regnet och känner att det var tur i oturen :-)
Hoppas bara inte jag blir förkyld igen nu, men det tror jag ikke! 
Sådär, nu är man så gott som igång igen, det känns skönt!