Så var man hemma i Örebro återigen efter en snabb men ack så trevlig visit hos föräldrarna i Köping, kvällen bjöd som planerat på en riktigt rejäl och lyckad grillbuffé i gott sällskap och morgonen bjöd på den längsta sovmorgonen jag haft på ett halvår typ. Att sova ut är i all sin ära bra egentligen, men när jag ligger i sängen till strax innan 12 så känner jag mig inte utvilad utan mer seg, illamående och har huvudvärk, blir helt off - kanske har man blivit gammal ;-) Fem dagar i veckan går jag upp runt 08.30 så det är lite skillnad... :) Jag älskar att kliva upp i god tid på morgonen och veta att man har en hel dag till sitt förfogande, den känslan är skön.

När jag satt på tåget hem satt jag djupt försjunken i mina egna tankar och tänkte att under en tågresa åker man förbi ett skapligt antal hus under färden, svisch säger det, och vid anblicken av alla hus och städer så tänker man antingen - åh vad fint det ser ut att vara där, där skulle jag kunna tänka mig att kanske bo, eller så tänker man nej, fy, där vill jag inte bo - det ser ju helt dött ut. Men så i slutet av resan när man sett både det ena och det andra så kommer det fina, för då kommer man hem och till det ställe där man vill bo. Man går in i porten där ens lägenheten är någon trappa upp, man låser upp, kliver in i lägenheten, ställer ned väskan och andas in, känner ett lugn.
Mitt hem, min oas och fristad. Borta bra, men hemma bäst. Hem ljuva hem. Hemmet är den bästa platsen på jorden. Här får jag vara hur jag vill, göra vad jag vill, säga vad jag vill, gå naken, ha det stökigt, - ja i hemmet är man mänsklig och sig själv. Dessvärre är min älskade sambo som är en del av hemmet i Stockholm med grabbarna idag, men jag klarar mig ;-) Lite ensamtid är nyttigt och nödvändigt.

En bild Robin ritade i paint förrut, sweet =) ♥