Run bitch, run!
Måste ventilera lite glädje... (: I hope you don't mind...
Jag visste om att målmedvetenhet kan fungera som ett hjälpmedel för att lyckas och som en bra drivkraft för att komma framåt med det man verkligen vill, det fick jag erfara när jag gav mig fan på att gå ut gymnasiet med ett visst antal mvg:n och klarade det, vill man så går det! Men att min målmedvetenhet skulle bidra med såhär pass mycket som den gjort hittills när det gäller min träning och då i synnerhet löpträningen kunde jag inte ens drömma om - men tackar såklart för! :-) Men å andra sidan så är det kanske inte så konstigt att jag haft lätt att återfå formen när jag ju faktiskt sprungit så länge jag kan minnas, så jag har det ju i mig men i alla fall, att det gick så snabbt att komma in i det igen var faktiskt en överraskning, en glad sådan! Jag antar att ordspråket "Ränderna går aldrig ur en zebra" stämmer och att det inte enbart behöver betyda något negativt, denna gång är det ju bara bra att takten/ränderna sitter kvar! :-)
Jag har nu kommit in i en period där jag tänker på löpning typ hela tiden och vill springa vart jag än ska, till skolan, från skolan, till gymmet, från gymmet, till willys, från willys - hahahaha maniskt värre I know - fast än så länge har jag såklart hållt mig till löpbandet på gymmet. Men ni anar inte hur mycket jag längtar till att ta de första löpstegen i skogen när det blir vår och spåret inte längre är täckt med snö, det är så befriande att springa i skogen och mycket roligare än att springa på ett band på ett gym så koooom nu vår - jag väntar! :-) Löpning har alltid tillhört min favoritträning och har varit lite av mitt elexir emellanåt, jag får såna underbart härliga kickar av att springa och jag känner verkligen hur hela min kropp fylls av schyssta endorfiner och jag får positiv energi, vilket gör att jag alltid är typ jätteglad efteråt :-) Känner mig lättare i sinnet och känner att jag klarar allt, en oslagbarhet liksom. Konstigt egentligen att något så simpelt som löpning kan ha sådan effekt, jag springer när jag är glad och jag springer när jag är ledsen ;-P Åh, egentligen ville jag bara säga att det verkligen flyter på min väg nu, jag är så nöjd :-) (Let it be, let it be, please)
I love what I feel
Baby, I was born to run :)
Jag visste om att målmedvetenhet kan fungera som ett hjälpmedel för att lyckas och som en bra drivkraft för att komma framåt med det man verkligen vill, det fick jag erfara när jag gav mig fan på att gå ut gymnasiet med ett visst antal mvg:n och klarade det, vill man så går det! Men att min målmedvetenhet skulle bidra med såhär pass mycket som den gjort hittills när det gäller min träning och då i synnerhet löpträningen kunde jag inte ens drömma om - men tackar såklart för! :-) Men å andra sidan så är det kanske inte så konstigt att jag haft lätt att återfå formen när jag ju faktiskt sprungit så länge jag kan minnas, så jag har det ju i mig men i alla fall, att det gick så snabbt att komma in i det igen var faktiskt en överraskning, en glad sådan! Jag antar att ordspråket "Ränderna går aldrig ur en zebra" stämmer och att det inte enbart behöver betyda något negativt, denna gång är det ju bara bra att takten/ränderna sitter kvar! :-)
Jag har nu kommit in i en period där jag tänker på löpning typ hela tiden och vill springa vart jag än ska, till skolan, från skolan, till gymmet, från gymmet, till willys, från willys - hahahaha maniskt värre I know - fast än så länge har jag såklart hållt mig till löpbandet på gymmet. Men ni anar inte hur mycket jag längtar till att ta de första löpstegen i skogen när det blir vår och spåret inte längre är täckt med snö, det är så befriande att springa i skogen och mycket roligare än att springa på ett band på ett gym så koooom nu vår - jag väntar! :-) Löpning har alltid tillhört min favoritträning och har varit lite av mitt elexir emellanåt, jag får såna underbart härliga kickar av att springa och jag känner verkligen hur hela min kropp fylls av schyssta endorfiner och jag får positiv energi, vilket gör att jag alltid är typ jätteglad efteråt :-) Känner mig lättare i sinnet och känner att jag klarar allt, en oslagbarhet liksom. Konstigt egentligen att något så simpelt som löpning kan ha sådan effekt, jag springer när jag är glad och jag springer när jag är ledsen ;-P Åh, egentligen ville jag bara säga att det verkligen flyter på min väg nu, jag är så nöjd :-) (Let it be, let it be, please)
I love what I feel
Baby, I was born to run :)
Kommentarer
Trackback