En sak jag inte kan förstå när jag läser bloggar är vilka konstiga metoder vissa satsar på när de har som mål att gå ned i vikt. De ska ju ändå inte leva så hela livet sen eftersom att det inte är hållbart att enbart äta så, eller är det? Funkar det livet igenom och har de som mål att äta så just hela livet ut? Metoder dessa tillämpar sig av är allt från att byta ut måltiderna till pulver eller måltidsbars - hur naturligt och bra är det på en skala? Eller så kan det vara att man utesluter kolhydrater och kör på fetrika produkter, eller att man bara äter raw-food, frukt etc - ja, listan på metoder kan som de flesta vet göras lång. Min fråga är; När blev det fel på vanlig husmanskost?! Det är väl sånt man bör äta? Riktigt mat liksom!

Jag kanske är stenålders, vad vet jag, men jag tror stenhårt på stilen att tränar man måttligt, äter bra mat och exempelvis frukt som mellanmål i kombination med att hålla godiset till en dag i veckan så hamnar man inte i det läget där man behöver ta till dessa viktnedgångsmetoder, sunt förnuft is the key och kan ofta räcka långt. Det är min tro.

Att alla är olika har jag förståelse för och jag respekterar allas val, men jag kan inte låta bli att undra eftersom att jag är så inpräntad med mitt tänk kring mat. Jag hoppas att jag inte trampar någon på tårna genom att bojkotta metoder för alla bestämmer själva och har olika kroppstyper som klarar av olika saker men för mig har riktig mat alltid varit det som man verkligen inte ska röra om man vill dra in på något - godis, glass, chips och läsk kan man med gott samvete chilla ned med om man vill bli mer hälsosam men mat känns som a huge big no-no.

En eloge till er små rackare som orkar hålla på måste jag tillägga, det var väl det jag ville säga egentligen, att det är strongt, duktigt och målmedvetet! :-) (Själv skulle jag nämligen aldrig klara det)