Mamma, du har alltid satt andra i främsta rummet genom att ställa upp och lyssna på dina medmänniskor i vått och torrt utan att kräva något i gengäld, det gör dig till en fin människa och alla vi som är i din närhet är så tacksamma för att du finns.

I december när du blev sjukskriven så blev jag så ledsen, min starka mamma som alltid håller skenet uppe var plötsligt så svag och bräcklig. Men stark som du är och alltid varit så kämpade du dig tillbaka och det beundrar jag dig för. Efter en tuff vinter förtjänade du verkligen en vänding och medvind - och så plötsligt som på beställning blev du erbjuden ett nytt jobb som passar dig som handen i handsken och då var ju svaret givet, en sån möjlighet ska man inte låta gå till spillo. Som du längtat efter det här längst inne, frihet, men inte vågat ta steget eftersom att man är trygg med det man arbetat med i 25 år. Man vet ju liksom vad man har, men aldrig vad man får. Man måste våga för att vinna och nu äntligen har du brytit dig loss från det gamla mönstret, och bara det gör dig till en vinnare tycker jag. Efter motgång blir man alltid starkare och kanske var det den nya kraften inom dig som gjorde att du bestämde dig, och sen inte minst att du vet att det är någon som verkligen tror på dig och vill ha dig till det där jobbet! 

Efter regn kommer alltid solsken och man ska aldrig tappa hoppet. 
Du om någon är värd det här, you hard-working woman! :-) 
Att se dig lysa och vara lätt till mods återigen ger mig kraft och fokus. 
För att inte tala om pappa som nästan är gladare än dig ;-) Haha, mina gull.

Jag älskar dig mamma, nu idag, imorgon och för resten av mitt liv!
Får jag bara hälften av din styrka så är jag nöjd.

Mamma Mu!


Tre starka... Mor, mormor, gammelmormor :)