Idag skrev Blondinbella ett mycket läsvärt inlägg kring ytlighet enligt mig.
Ibland lyckas hon uttrycka sig riktigt bra och idag höll jag med från början till slut.
Saxat från inlägget:
"Varför i hela friden klassas ytlighet som något negativt? Varför skulle man vara en sämre person för att man lägger den där extra minuten framför spegeln eller spenderar pengar på sitt utseende? Försvinner hjärnceller eller att kunna känna empati för andra människor bara för att man lägger ner mer tid på sig själv?"

Jag skulle gärna ge er mina reflektioner när det gäller ämnet, men ni får förtillfället nöja er med att jag håller med om det hon säger för jag har oturligt nog dragit på mig en nedrans förkylning så jag är lite ur form, stingslig och orkar inte sitta här och snöa in på djupet - har inte tålamod för det just nu ;-) Men, jag lovar att jag återkommer med nå djupare inlägg när jag är sugen på att sitta och diskutera fram något med mig själv igen.
 
Förbannat också att man ska gå och bli förkyld när man ska börja träna och känner sig hoppfull och glad förresten. Men sådär typiskt är det ju alltid tycker jag. Det är livets charm, eller rättare sagt fräckhet! Ena dagen så sitter man och konstaterat att nu är allt på topp, man känner sig oslagbar och blahiblaha... Men så vaknar man dagen efter och alla dessa positiva egenskaperna är borta, istället känner man huvudvärk, en igentäppt näsa, lite feber, lite halsont, ont i nacken och gud vad uschlig man känner sig och får för sig att det är så synd om en ;-) Hoppas att det går över snart! 

Här nedan finner ni förresten länken för att läsa hela ytlighet-inlägget om så önskas;
http://www.blondinbella.se/2009/january/utkast-ja-vet.aspx#Comment