Håll tillgodo mina läsare, jag har inte lagt ned bloggandet, men det trodde ni nog inte heller!
Jag uppdaterar er om helgen och ja, om som vanligt lite allt möjligt imorgon för nu är det dags för mig att krypa ned bredvid min kärlek i sängen och sova. Imorgon ringer Robins alarm 05.15 - Huuuhuuhuu vad tidigt, det är så lite som om bara fyra timmar ju! Kan inte minnas när jag var uppe så tidigt senast. Jag undrar faktiskt om jag ens kommer att vakna av alarmet då, jag har nämligen en mer eller mindre komaliknande sömn nu förtiden - snacka om att gå i ide när det är vinter, och dessutom så drömmer jag massa olika drömmar, konstiga drömmar som tar så på krafterna att jag nästan är tröttare när jag vaknar än när jag gick å la mig, får jag för mig iaf. Så, förhoppningsvis så vaknar jag inte av alarmet och blir inte störd i min skönhetssömn. Hoppas. Jag gillar inte "avknipsad" sömn, jag vill helst ha sammanhängande sömn som varar hela natten utan störningsmoment.
 
Well,  jag ska väl inte klaga eftersom att jag ju faktiskt åtminstone har turen på min sida imorgon att få sova vidare några timmar medan Robin ska bege sig iväg i mörkret till industrin, det måste ta emot nå sjukt såklart, men jag måste ju bete mig som en bra flickvän och moraliskt stöd och alltså peppa honom och försöka få honom att se det från den ljusa sidan med att åka till jobbet - om det ens går?! 

Aja, skutta härifrån var det ja.. Det finns nog inget bättre än krypa ned brevid sin älskades sängvarma kropp, krama, pussa och vara tacksam över att han finns och ligger där så nära, ett andetag bort bara, typ.
Nu när Robin inte jobbar natt längre så blire mer av den varan än vad det varit under hösten.
Nu kan vi sova tillsammans oftare å myyyza. Happyface.
Men synd också att han inte fick fortsätta med nattskiftet som han ville.
Men, det blir ju bra ändå! Man får se det från den bästa å ljusaste sidan!

Kärleken till ära lägger jag in en bild som hade kunnat bli fin...
 .. om jag hade varit normal - och - inte rynkat på näsan! ;-) Söt!