Jag har under den senaste veckan sett en slags av utmaning här och var bland bloggar som jag surfat förbi, en utmaning som går ut på att man ska publicera den 6:e bilden i den 6:e bildmappen man har på datorn och skriva lite om bilden. Även om ingen utmanat mig direkt så har jag antagit utmaningen i brist på annat och här under finner ni bilden som återfinns som den sjätte bilden i min sjätte bildmapp som heter "Studenten". 


 
Bilden här ovan skulle jag ju självklart kunna skriva både det ena och det andra om, det känns så starkt. Jag ska göra mitt bästa för att hålla det så kort och sammanfattat som möjligt, men det är så lätt att sväva ut på andra spår när man väl kommit igång med att tänka och skriva. Well, here it goes...
För det första måste jag säga följande: Vilket fantastiskt väder vi blev välsignade med denna dag när det var dags för oss att avsluta våra skolår! 
Annars då.. Studenten den 5:e juni är en dag som jag med all säkerhet kommer att minnas så länge jag lever om allt går väl. Jag får för mig att jag andades en ny slags av frihet denna dag, det kändes åtminstone annorlunda - ja, så gott som allting, och till och med jag själv kändes annorlunda och det kändes som att jag förändrades lite som person i samma veva. Det kan ha varit inbillning, eller så skedde det något inuti. Vem vet? Spelar ingen roll.
Känslan att ta studenten efter alla år i skolan går inte att förklaras i ord för de som inte upplevt det själva, verkligen inte. Om jag skulle förklara vad jag kände så var det som en slags utomkroppslig känsla och jag tänkte; "Händer det här verkligen?!" "Har dagen verkligen kommit?!" "Är vi klara nu?!" Det kändes ju som att allt gått i ett naffs!
Hela student-dagen var som en dröm-dimma, och det berodde inte på alkoholen utan bara att det var så oförståeligt och ofattbart. Som vi längtat efter den dagen och pratat om den så gott som varje dag under hela vårt sista år tillsammans på gymnasiet och så var vi både plötsligt och äntligen där och studenten var ett faktum och hände på riktigt - med en skräck-blandad förtjusning som inte gick att sätta fingret på - för vad var det jag kände den där dagen?! Det vet jag inte än idag, svårt att bestämma och kategorisera. 
Vad jag däremot vet är att vi sprang ut på balkongen och skrek skrek skrek så mycket som vi bara kunde och så mycket som lung&röstkapaciteten tillät om hur jävla bra vi var, och jag trodde på varenda ord som kom ut ur min mun. Därefter stod vi på flaket och gjorde samma sak. Där stod vi och hoppade med framtiden framför oss och allting las i samband med studenten i endast våra egna händer. Ett ansvar som både är skönt och svårt att bära, man vill ju gärna ha något att luta sig tillbaka på mellan varven. Men med tiden har jag lärt mig att det finns så många andra fasta saker i vardagen som gör att man trots sinnesförvirring ibland gör att man står stabilt ändå och känner sig trygg.

Jag kan fortfarande inte förstå att allt det där med vad dagen och tiden innebar är förbi. Jag älskade varje sekund av den dagen, och jag glömmer aldrig, aldrig. Min dröm är att uppleva samma slags av känslor återigen en dag, kanske när jag gifter mig eller får barn som man gått och burit på sådan lång tid och plötsligt föds det och man är förälder. Jag längtar. Men ännu är det inte dags, men när den dagen kommer så är jag redo för att låta allt skölja över mig igen, som det gjorde den där otroligt varma och minst sagt soliga dagen när jag tog studenten, den 5:e juni 2008. Tårar.

På kvällen när jag och Robin la oss så somnade vi båda som två klubbade sälar, men jag minns att jag hann tänka och känna känslan att gamla tider nu var passerade och att från och med denna dag skulle nya tider ta vid och många saker skulle inte längre förbli som förut, på gott och ont. Men jag kände mig ändå lugn, för så är det med livet och jag har lärt mig att acceptera det, förändringar, stora som små. Det som gladde mig mest var att jag äntligen hittat tillbaka till den kille som jag älskar med hela mitt hjärta, att veta att han skulle finnas där när jag vaknade och alla dagar framöver, det gjorde mig lugn. Ingen kan få mig att känna som du gör Robin<3