Var är mina framfötter, drivkraft och motivation? Framåtandan?
Jag vet ju mycket väl att alla de nämnda egenskaperna är några som jag besitter och som finns inom mig, men som jag på sistone verkar ha hållt tillbaka lite med under en tid för det var ett tag sedan jag såg prov på de egenskaperna hos mig själv - egenskaper som jag på sistone både beundrat och avundats att andra människor verkar ha överflöd av och får utlopp för på olika sätt, det har känts som att allt alla andra tar för sig lyckas de med och jag har frågat mig frågor i stil som; "Hur lyckas de?" "Hur orkar dem?" Ja, sånt.. Men, istället för att stå och kolla på medans andra lever sitt liv så har deras positiva framåtanda nu smittat av sig lite på mig och jag har blivit inspirerad av dessa människor lite i smyg måste jag erkänna och nu ska jag också försöka få tummen ur röven och göra som dem, ta för mig - för det är just vad det handlar om för att komma någonstans här i livet! Dags för flyt! 

Jag antar att jag liksom har fastnat till lite på en viss punkt ett tag för att jag varit lat och bekväm i hur allt varit, jag har fastnat i min egen vardag, och därför har jag både intalat och inbillat mig själv att det inte kan bli så mycket annat än vad det varit. Man kan säga att jag begränsat mig själv med mina chill-tankar helt enkelt. Men, saker och ting kan alltid bli annorlunda än vad de är och kanske till och med bli bättre i samma veva, det är knasigt att påstå annat, så - vill man ändra på saker så är det alltid möjligt - allting ligger hos en själv huruvida man tänker, gör och tar tag i det - det gäller att vara bestämd på sin sak och vara motiverad nog att genomföra, det är den hemliga ingrediensen till att ta sig vidare!

Men jag har väl liksom nöjt mig med hur det sett ut, vant mig vid det bekväma som man tyvärr alltför lätt finner sig i eftersom att man inte vill komplicera det hela för det verkar ju så jobbigt att ta tag i. Men, nu börjar jag återigen känna en lust att jag faktiskt vill vidare, jag vill ju saker! Det var inte här jag ville stanna till, även om det kanske var nyttigt för mig att ha en liten anhalt där jag bara tänker å förbereder typ och dessutom så har ju var sak sin tid och allt som händer har en mening och man lär sig något nytt hela tiden på vägen... Ah, sånadära klyschor!

Men nu har jag som tur är typ fått ett slags av uppvaknande - bättre sent än aldrig - och nu är det som sagt dags att ta några steg i rätt riktning igen, det är slut med det som varit under vintern och nu kryper det liksom i mig och det är jätteskönt att känna och ha kommit till insikt. Jag känner att jag skulle behöva en spark i arslet emellanåt så att jag inte fastnar till på onödiga ställen, men jag är även glad att ingen riktigt ruskat om mig för det är nyttigt att lära sig att vara sin egen boss och som kan höja pekfingret och smiska till en själv istället för att förlita sig på att andra gör det åt en när man är på väg att fylla 20. (Även om lite smisk från andra också kan vara lite trevlig emellanåt enligt vissa)

Svammelsvammel... Säkert en hel del osammanhängande meningar, men jag bara skrev rätt av som jag kände för min egen skull så det får vara som det är! ;-P Känns som att mitt syfte gick igenom iaf.

Jag är på gång, jag är laddad, jag är tänd!