Yoh och trevlig lördag på er!

Efter att ha hängt på baksidan större delen av dagen och endast ägnat eftermiddagen åt chill så blev jag lite rastlös och kände mig slö så jag bestämde mig för att gå upp till skogen för att gå 5 km, "det kan ju vara skönt att gå en lugn vända i egna tankar" tänkte jag innan, men vad visste jag då?! .. För promenaden visade sig att bli allt annat än lugn eftersom att jag fick för mig att det var ormar överallt och kände mig ärligt talat jagad och gick på helspänn hela tiden! Här kommer förklaringen till att promenaden inte blev så rofylld:

1. Jag såg t ex en pinne som jag fick för mig vara skrämmande lik en orm så jag hoppade då snabbt åt sidan av ren automatik med hjärtat i halsgropen - vilket förövrigt måste ha sett riktigt roligt ut om någon sett mig ;-) Haha.. Nåväl, när jag hoppat åt sidan så märkte jag att vid andra anblicken av pinnen så såg den inte längre lika orm-lik ut, utan den såg mest ut som en vanlig pinne bara, vilket gjorde mig generad över min lätt-skrämdhet och dumma inbillning, men också lättad förstås.

2. Gick efter pinne-händelsen vidare en sträcka och tänkte hela tiden på ormar och var fortfarande lite rädd, löjligt jag vet, jag är ju snabbare än en orm - men ändå, rår inte för't. Nu till händelse nummer två; när jag nästan kommit över händelse ett så prasslade det då ironisk nog till i gräset bredvid, säkert var det bara en fågel som hoppade runt lite bara, men min hjärna var ju så pass inne på ormar att den då fick för sig att det var en orm som prasslade till där och ja, att den rent av var ute efter mig. Haha. Hjärtat började inte helt oväntat slå snabbare slag igen.

3. Så, nu till händelse nummer tre och sista händelsen i raden. Efter de två ovanstående händelserna så var det ju självklart svårt att tänka på annat så jag plötsligt fick för mig att det lät ett visst ljud hela tiden som att någon slingrade sig bredvid i min takt så stannade jag upp för att se om ljudet var kvar om jag stod still, men då slutade det och då kom jag på att det faktiskt i själva verket bara varit mitt hår som studsat mot axlarna. Höhö. Skönt! 

Under resten av promenaden som var kvar hände det som tur var ingenting mer i orm-väg, men jag måste erkänna att jag istället gick och tänkte på vad som skulle hända om jag drabbades av hjärtattack eller svimmade där ute i mitten av 5:an-spåret eftersom att jag inte mötte en enda människa under hela promenaden. Hur länge skulle jag ligga där utan att någon skulle upptäcka mig eller märkte att jag var borta? Skulle småkryp börja krypa på mig? Skulle fåglar börja picka på mig? Seriöst, jag börjar bli lite för paranoid tror jag.

Det sägs ju att det är bra att bli skrämd då och då för hjärtats skull, men nu känner jag spontant att det får vara bra med farliga saker och spänning för idag, ni kan inte klandra mig. Dessutom har jag blivit skrämd så många gånger av min lustiga pappa i barndommen så att det säkert räcker och blir över för jag har nog blivit rädd så många gånger att det räcker livet ut. Mitt hjärta är nog rätt starkt hoppas vi.

Sitter för tillfället och lyssnar på radio och bara hämtar mig efter den "lugna" promenaden. Radiokanalen P3 Star spelar bra musik kom jag underfund med idag då jag lyssnade på den kanalen medan jag städade lite!

Nu ska jag duscha och fixa tacos till mina käraste.
Ha en skön kväll gott folk!