Moving Mountains
yoh yoh yoh!
här följer lite nattbloggeri i väntan på att robin ska komma å hämta mig. han sitter i sin pokervärld och spelar, medan jag sitter i min värld å bara reflekterar livet. typ. idag har det väl inte hänt något utöver det vanliga... dagen har på något sätt bara passerat efter att jag vaknade i vanlig daglig ordning runt 10.30 och satte på ztv&mtv för å poppa igång en positiv anda och i farten började jag städa i den mån som går. sen satte jag mig vid datorn och sökte jag alla jobb jag fann intressanta. därefter kunde jag glatt konstatera att jag gjort dagens viktigaste måsten. wiho ;-) så jag la mig i sängen och glodde på typ 10 st sex and the city-avsnitt.. lika bra, det var grått trist väder ute som man inte blir allt för peppad på livet av. haha. positiv anda yes.
på kvällskvisten drog jag och pappsen iaf ut på promenad 5 km. det roliga med den trevliga promenaden är att vi kanske gick tillsammans på sin höjd 2km innan pappa plötsligt började ta längre älgkliv fram i ett fasligt tempo som jag inte ville gå i. först var avståndet mellan oss runt 1 m sen plötsligt låg han 500 m framför och jag gick där bakom å kände hur jag blev mer och mer irriterad på honom över att han gick ifrån mig. jag orkar helt klart hålla det tempot som pappa hade, men varför jag inte gjorde det är för att pappa har längre ben än jag, jag gillar att promenera i god takt å inte stressa, får dessutom ont i mitt högeröra av att gå snabbt och så känns det lite i vaderna. jag föredrar å utöva en något snabbare form av att luffsa fram å fundera på olika saker. man tänker så bra när man går eller springer själv! jag kan gå eller springa å glömma bort att jag faktiskt gör det å blir helt upptagen av min hjärnaktivitet. under dagens promenad kom jag t ex till insikt med att jag ska göra en mildare form av budget. så jag ska spåna lite mer på den ideén å se om det kan leda till nå bra.
hela historian med mitt jävla högeröra känns rätt löjlig egentligen. jag kan inte gå eller cykla snabbt utan mössa eller pannband, inte ens på sommaren! typiskt.
Ovanstående dialog är typiskt hur man faktiskt kan tänka ibland, "det händer inte mig", men om det skulle hända något...
ja, då skulle ju ångesten vara enorm över att man verkligen var så envis att ta sig ut ensam i den mörka natten.
här följer lite nattbloggeri i väntan på att robin ska komma å hämta mig. han sitter i sin pokervärld och spelar, medan jag sitter i min värld å bara reflekterar livet. typ. idag har det väl inte hänt något utöver det vanliga... dagen har på något sätt bara passerat efter att jag vaknade i vanlig daglig ordning runt 10.30 och satte på ztv&mtv för å poppa igång en positiv anda och i farten började jag städa i den mån som går. sen satte jag mig vid datorn och sökte jag alla jobb jag fann intressanta. därefter kunde jag glatt konstatera att jag gjort dagens viktigaste måsten. wiho ;-) så jag la mig i sängen och glodde på typ 10 st sex and the city-avsnitt.. lika bra, det var grått trist väder ute som man inte blir allt för peppad på livet av. haha. positiv anda yes.
på kvällskvisten drog jag och pappsen iaf ut på promenad 5 km. det roliga med den trevliga promenaden är att vi kanske gick tillsammans på sin höjd 2km innan pappa plötsligt började ta längre älgkliv fram i ett fasligt tempo som jag inte ville gå i. först var avståndet mellan oss runt 1 m sen plötsligt låg han 500 m framför och jag gick där bakom å kände hur jag blev mer och mer irriterad på honom över att han gick ifrån mig. jag orkar helt klart hålla det tempot som pappa hade, men varför jag inte gjorde det är för att pappa har längre ben än jag, jag gillar att promenera i god takt å inte stressa, får dessutom ont i mitt högeröra av att gå snabbt och så känns det lite i vaderna. jag föredrar å utöva en något snabbare form av att luffsa fram å fundera på olika saker. man tänker så bra när man går eller springer själv! jag kan gå eller springa å glömma bort att jag faktiskt gör det å blir helt upptagen av min hjärnaktivitet. under dagens promenad kom jag t ex till insikt med att jag ska göra en mildare form av budget. så jag ska spåna lite mer på den ideén å se om det kan leda till nå bra.
hela historian med mitt jävla högeröra känns rätt löjlig egentligen. jag kan inte gå eller cykla snabbt utan mössa eller pannband, inte ens på sommaren! typiskt.
Ovanstående dialog är typiskt hur man faktiskt kan tänka ibland, "det händer inte mig", men om det skulle hända något...
ja, då skulle ju ångesten vara enorm över att man verkligen var så envis att ta sig ut ensam i den mörka natten.
Kommentarer
Trackback
