hej på er!

listan av vad jag har sysslat med idag kan göras väldigt kort och innehåller enkla saker inom husets väggar och mestadels på mitt rum. lika bra att inte äventyra något för min hälsas skull, men jag kan säga att hälsoläget för tillfället är lika dåligt som det varit under hela dagen. men, en sak som är positiv är att jag känner mig lättare i kropp och knopp på det psykiska sättet. anledningen till att det känns bättre i psyket nu är för att jag helt enkelt bröt ihop totalt tidigare idag. jag måste erkänna att jag inte hade någon aning om att jag hade så mycket att gråta ut över, men tydligen och så skönt det var att bara gråta hejdlöst och ohindrat! vissa kan se det som en svaghet att man gråter, men jag har vänt det och ser det som en styrka att våga gråta och visa känslor över saker, det visar att man är mänsklig och dessutom är det skönt att rensa hjärnan på skit ibland. det kan rent av vara hälsosamt.

att gråta eller visa känslighet när jag mådde dåligt var ingenting som tillhörde vanligheterna för ett år sedan, då vände jag alltid taggarna utåt, blev aggresiv och hetsade. jag kunde hade ingen självbehärskning. jag var så bitter och tog omvägar runt problem, jag gjorde onödiga saker för att få uppmärksamhet och bekräftelse. min tidigare ilska har nu istället gått över i sårbarhet och jag vågar ärligt visa att jag är ledsen och tar inga omvägar runt det hela, det är jag glad över. jag känner mig så lugn och mjuk inuti numera. man kan faktiskt säga att jag helt enkelt var för svag inuti för att kunna stå på mig och visa sårade känslor. till skillnad mot då känner jag nu mig så pass stark inuti att jag vågar gråta och stå för hur jag mår. jag vågar till och med påstå att det kan vara anledningen till att jag återfunnit en fin, trygg och hälsosam kärleksrelation igen och det glädjer mig. det finns något som säger att man inte kan älska någon annan förrän man älskar sig själv, och det är möjligt att det ligger något i det. åtminstone kan man nog inte ha en bra relation till någon om man inte har det till sig själv, det är ju i sig själv man grundar allting.

förövrigt så har året 2008 verkligen varit förändringarnas år för min del när det gäller en rad andra olika saker. störst och faktiskt bäst har förändringen av mig själv varit, men det har även hänt saker när det gäller saker som skola, vänner och kärlek också som sagt.

När jag nu sitter här i min fåtölj och ser tillbaka på de 4 månaderna som gått sedan jag tog studenten så glädjs jag över hur trygga de varit från första sommarlovsdagen när jag och robin vaknade tillsammans och hur jag nu känner mig tillfreds med allt. Jag och Robin har stått på en stabil plattform för första gången på länge och det fungerar långsiktigare än förrut. Det är inget som stör i vår relation. Vi lyckades slå oss fria från det som tidigare missgynnade oss och som talade emot oss, vi har både funnit och vunnit varandra på nytt och det känns helt annorlunda mot tidigare - på ett bra sätt. Jag glädjs varje dag av vetskapen av att han finns där. Han är min trygghet helt klart. Konstigt vore annat efter 5 ½ år. Jag är så kär och det förvånar mig själv ibland att vi efter massa svängar fortfarande är 'vi'. Den grund vi byggde upp under våra tidigare tonår står sig fortfarande.

Men å andra sidan, kollar jag tillbaka på de fyra senaste månaderna med andra ögon så ser jag att jag tappat några på den vägen sedan jag tog studenten, några vänner som jag tidigare polat med rätt stabilt och ofta kommer inte längre vara dem de tidigare varit, och det gäller även mig, jag blir aldrig den för dem igen. När jag och Robin lämnade studentfesten tidigare än de andra den 5:e juni så visste jag inte att det skulle dröja innan jag såg dem igen och att det inte skulle bli på samma sätt igen. eller jo, det visste jag, men det kunde man inte förstå när allt var så nära. Människor som jag sett i snitt 5 gånger i veckan lämnade jag på något sätt bakom mig. När jag slutade gymnasiet gick jag ifrån ett kapitel och påbörjade ett nytt kan man säga. Man glider isär och blir andra människor på vägen, det vet jag. Men det är svårt att förstå nu i efterhand hur jag på ett tjillevipp kunde ställa om, att jag kunde lämna människor som betytt så mycket för mig under flera år en gång i livet utan problem. Det trodde man ju verkligen inte när man var så 'inne' i vänskapen, det var ju vänner-föralltid-känslan. Kanske avvecklades allt under tiden, sakta men säkert så gled vi.
Men en sak är säker mina vänner,  om ni läser så ska ni veta att jag alltid kommer att minnas er i mitt hjärta med goda minnen, allt tok vi gjort under årens gång för när jag ser bilder på er så fylls jag med glädje över hur ni förgyllde mina tonår. ni är ett kapitel av mitt liv.  jag känner mest glädje i att se bilderna än sorgenhet över att det gått förlorat, för det känns inte som att det kom som en förvåning för någon av oss. det bara blev automatiskt, det var dem vi blev och vi utvecklades helt enkelt åt olika håll och har därför inget otalt eller kan säga att vi 'förlorade' varandra under negativa former. vissa utvecklades tillsammans på vägen, medan andra tog nya vägar.

imorgon ska jag till vårdcentralen med halsen, wehej!
jag hoppas typ att jag har halsfluss så att jag får pencillin,
annars måste man ju gå och vänta ut det hela bara - drygt!
återkommer med resultatet ;-)

Nu är Robin på väg hit för en snabbvisit innan jobbet, hihi, myseli<3
  
KRAM!