tjenatjena!

just nu känner jag mig en lättare form av livrädd. har hjärtat i halsgropen och andan i halsen.
jag vill liksom trippa försiktigt fram på tårna för att inte göra stora rörelser eller riskera att förstöra tillvaron.
låt detta vara, det är vi väl värda. allt som gjorts och gått igenom för att komma dit man står idag.

idag spenderar jag kvällen ensam för första gången på ett bra tag.
det känns både skönt och jättetråkigt för jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för att göra.
kan mycket väl kila upp på dannes rum och lira lite guitarrhero snart,
men det är ju bara för en stund. hoppas på att tv:n bjussar på nå av värde att se sen.
annars idag har jag städat och rensat! det var mer skönt&roligt än tråkigt så det gick lätt!
hade ingen aning om hur skönt och intressant det kunde vara att rensa och skrota bort gamla grunkor.
man samlar lätt på sig både det ena och andra i tron om att man i framtiden kanske får användning för det.
nu har jag tagit studenten och ett steg ut i livet och går mot nya mål,
då känns det inte mer än rätt att slänga ut det gamla och in med det nya.
dra ett streck över vissa saker, glömma och gå vidare. börja på ny kula från och med nu.
de gamla och invanda sakerna och vanorna kommer ju förfölja mig livet ut, det är ju liksom jag,
men i viss mån så gör man härmed en nystart. det känns mer skönt än tråk tycker jag.
det är svårt att få en gammal hund att sitta och ränderna går aldrig ur en zebra,
men att försöka är det bästa man kan göra.

det ska bli tråkigt att börja jobba om två veckor har jag kommit till insikt med. höhö.
men det är väl bara att hålla ut och överleva! :-)

jag hatar känslan av att vara både ledsen och glad,
det är nå pms-skit som jag inte behöver! adjöss med sånt!

äsch, ska ta mig vidare! pöss på er!