Första inlägget i nya bloggen

jahaja, jag har nu alltså konverterat från malinlindgren.blogspot.com.
med en anledning som var så fjuttig som att "de flesta andra" har blogg.se,
och man vill ju vara med i blogg.se-gemenskapen. typ.
men jag måste faktiskt erkänna att jag stilla undrar för mig själv varför när här saknas speciella funktioner för redigering av blogginlägg, rubrik, bakgrundsfärg etc. 
om man inte vill ha ett helt koncept då man får en allt-i-allo-design som de rekomenderar.
men jag ska ju självfallet vara lite omständig av mig och inte vilja ha någon redan formad design som dessutom flera här har. min blogg är och ska helst vara personlig, och symbolisera mig ut i fingertopparna av blogghanden.

jag tycker designen är lite a och o för en blogg.
den avgör iaf för mig huruvida jag bemöter en blogg och inläggen.
och då kanske de finns de rackarna som spanar in och tänker likadant.
dessutom ska jag själv känna mig trygg i den.
kan tyckas att jag må hända gör en feting-stor sak av blogg-livet,
men jag kan säga att det är bara så som det verkar och så som jag ser på det hela.
fast... jag kan nog vara rätt omständig ibland när det gäller vissa saker.

hoppet för blogg.se är dock inte helt ute då jag sett fräscha, flashiga och moderna utseenden på olika andra användares bloggar här på blogg.se.
bara man kan de där knåpiga koderna och vet var man ska sätta in dem så.
gjorde ett tappert försök nyss, och lyckades lite - tror att det var de gamla lunarstorms-kods-kunskaperna som kom väl till pass och spökade då jag ändrade lite färger. skillat mallan, skillat.
jag har kommit på att jag nog besitter lite inte så vanliga kunskaper, som ändå är rätt allmänbildat bra att kunna då de kan komma väl till pass. för att ta exempel när robin idag införskaffat sig ny mobil, och inte fick ordning på medelandecentralen vilken är en nödvändighet för medelanden - daah sa jag och gav honom den på fem röda!

ett helt inlägg som till största del handlade om design fick bli det första här.
nånstans ska man ju börja.
jag känner mig inte alltför bekymrad ändå,
även om jag har en förmåga att förstora upp några storlekar.

på återseende, godnatt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0