Tjeniz!

Söndagkväll äre, och det känns faktiskt inte alls dåligt tror jag,
inte så dåligt som det kännas en söndag inför veckan iaf.

kan bero på att jag förmodligen blir hemma från skolan imorgon för tillfrisknandets skull.
skulle dock behöva bege mig till naturkunskapen för att medverka på repetition eftersom att det är prov snart.
söndagar brukar vanligtvis vara sega och typiska för att helgen nått sitt slut och att det redan igen är dags för ny vecka och man brukar alltid vilja ha mer ledigt. Och det vill jag också, men jag känner mig glad och piggelin så då spelar det typ ingen roll när det inte finns nå jobbigt som väntar i veckan heller.
Just nu är jag bara glad att jag mår lite bättre än tidigare.
Hällde i mig massa drickbara mängder igår, och det gav resultat när jag imorse var pigg och studsade upp och kollade febertermometern, som gav ifrån sig ett klar-pip på 37.3. Men, halsen och nacke är inte vad de ska.
Och nu börjar jag bli lite dåsig igen, 37.8 är senaste mätningen.

Idag hette en tredjedel av min kontaktlista "Städar" som eftertext, och det är väl så gott som ett Söndags-signum -
lika typiskt som det är för mig att alltid skriva arbeten på söndagar.
Det gjorde jag därför på förmiddagen idag eftersom att jag fortfarande inte hade fått det där psykologiarbetet ur världen. Framåt 13-snåret gled vi över till mormorn som bjöd på middag dagen till ära. Hon hade dukat upp med lite buffé-aktigt, godaste potatis och kassler-gratängen bland annat. och efter det blev det såväl efterrätt som fika. Skönt med kall glass för halsen, dock inget botemedel, och kolsyra kittlar också bra.

jahaja, efter att ha använt en av mina fåtöljer som datastol istället för den riktiga i ungefär 2 veckor så börjar jag få känslan av att den blivit plattare. dags att jag snart måste byta tillbaka för att den inte ska bli nedsutten. 

Nu under mina feberdagar har jag hunnit med en hel rad av massa djupa och sjuka tankar.
Fick bland annat för mig att jag hade bröstcancer och funderade på vad som skulle hända om jag bröt nacken när jag var själv hemma. nåjigt. de där bruten-nacke-tankarna uppstod när jag masserade nacken, och fick för mig att jag skulle kunna bryta den och la därför telefonen direkt bredvid sängen i förberedande syfte.
 bröstcancern grundade sig i att jag förmodligen fick nån slags av träningsvärk från badmintonen?
Dessutom drabbades jag av lite rädsla å Annikas vägnar ifall en tjyv eller mördare skulle komma in till henne när hon i nuläget saknar röst. Då hör inte hennes mamma henne ju!

Igår fyndade jag förresten två st mascaror för 30 kr! *nöjd*
Och det ska ni veta mina vänner att det inte var nå skrutt- mascara heller, utan Isadora Power - nått.
Köpte först bara en, men gick sedan tillbaka och roffade åt mig en till. Lika bra.
Känner för å fynda och shoppa mer nu va.

Idag började 'En annan del av Köping' återigen, med inenbandylagets onsdagskvälls-kompisar Tobbe&Mats
bland andra.
En viss underhållning återfinns i det där programet,
mest på grund av Tobbes sköna och klockrena kommentarer angående i princip vad som helst som upprör honom.
 
Förstår inte hur halsen kan göra såhär pass ont :S Irriterande!
Jag är dock glad att jag kan prata, Annika den stackarn saknar ju som sagt röst.
Och om det hände mig så skulle jag drabbas av frustation. Man blir ju instängd på nå sätt ;P
Även om man kanske inte pratar så mycket ibland så känns det nu skönt att ha möjligheten att kunna prata om jag vill.

Ska dämpa hungern med nå som inte är hårt och gör ont i halsen.
Annika tipsar om honungste med mjölk i, för lenhetens skull, men det mättar dessvärre inte.

Tjing!