idag är det onsdagen den 10:e december, nobeldagen och inte minst; min malin-namnsdag! det betyder att det är torsdag imorgon, och då 11:e december, hur logiskt som helst! för de flesta kanske torsdagen den 11:e december inte betyder något speciellt utan är en vanlig oglamourös dag, men så är det inte hemma hos oss familjen Lindgren får jag lov att meddela. Nog för att varje dag är en fest och en upplevelse i detta hus, men imorgon är anledningen djupare än så; lillebror mattias fyller nämligen år, 17 denna gång... (öh, snart 18?!?!) well, morgondagen är därför en dag jag ser framemot, för det betyder kalas, som i sin tur betyder - träffa schyssta nära och kära och moffla gottigott, t ex kladdkaka!

jag undrar hur stora oddsen är för att man träffar samma människa, vid samma plats och ungefär vid samma tidpunkt två dagar i rad? detta har nämligen hänt mig. igår och idag mötte jag samma kvinna, vid samma plats, vid samma tidpunkt. det är lite coolt kan tyckas, men det handlar väl om att man har sina smått bestämda"skogs-promenads-tider".

Till något annat nu..
Alla har vi ju ryggsäckar med innehåll från vad vi varit med om i livet, en ryggsäck som vi bär med oss vart vi än går och fyller med minnen, erfarenhet, kunskap, kärlek osv. osv. Det är å ena sidan sett en väldigt bra egenskap - att kunna lagra allt gott som gör en till en rikare och bättre människa. Men, från andra sidan sett så fylls ju ryggsäcken även med strunt och negativ skit som man helst kanske skulle vilja plocka ur ryggsäcken men som likförbannat är kvar där ändå, eftersom att det som en gång stoppats i ryggsäcken förblir där inne. Men, har man tur så glömmer man bort att den där negativa skiten finns i ryggsäcken och tänker inte alls på det. Jag önskar att jag hade den förmågan ibland. Jag är normalt sett inte långsint, men när det gäller vissa saker är det som ärr som aldrig försvinner. Visst kan saker och ting ta sin tid att glömma, men är det inte dags att vissa saker slutar förfölja mig snart?! ..
Livet går ju framåt för var dag som går, och då verkar det ologisk och onödigt att man kastar en blick över axeln och kollar på det som finns bakåt kan jag tycka. Men, det förföljer mig och hoppar in i hjärnan då och då och påminner mig om vad som finns i ryggsäcken - så himla onödigt irriterande. Hörredu Herr Förflutet, Låt mig va!
Jag håller med den som myntade uttrycket: "Man är sin egen värsta fiende", för det stämmer verkligen.

Nu ska jag göra något som jag tycker är kvällsmys på hög nivå;
spela the sims och sms:a med världens bästa kille! <3