Tjena!

Till att börja med; Internet är lite knackigt i det Lindgrenska palatset.
Det har la fått lite solsting nu under soldagarna och fungerar lite till och från.
Och då börjar jag klaga på dirren såklart som den människa jag är -
svensk boende i ett i-land och bortskämd med ständig tillgång till Internet.
Det är en bekvämlighet det där med alltid fri tillgång till Internet,
och att kunna få hejdundrans massa träffar och sidor när man söker.
Det som inte finns på Internet är inte värt att finnas, var det någon som sa -
och visst ligger det något i de orden.

Nåja.. nu funkar som synes Internet för tillfället och jag är munter åt det faktumet.
Passar på att kolla upp några sidor som gäller två skolarbeten till morgondagen.
Lika bra framförhållning, planering och bra självdiciplin som alltid! *ironi*
Men som det känns nu så blir nog de båda rätt bra inatt när jag fifflat klart med dem.
Hoppas min föraning stämmer och att jag kan gå och lägga mig nöjd.
Kommer iofs kunna slockna lika snabbt som en skjuten björn i vilket fall som helst.
 
Våren är verkligen här nu och varje dag är ett steg mot studenten! (det tål att upprepas)
Idag är det bara 6 veckor som återstår till utspringning- puttifjuttigt! 
I helgen ska vi fixa altan och ta fram studsmattan, det är två signum för våren.
Ute på stan strosar folk omkring lättklätt, äter glass och hejar på varandra -
Och alla har vaknat ur sin vintervila och lämnat vinterskalet.
Man mår så bra av att se hur alla plötsligt skiner mer än tidigare,
och det är ju sånt där som smittar av sig på andra.

Det är inte alls särskilt motiverande att sitta inne dagar som dessa.
Jag vill bara ta bilen och glida iväg på spontantripp till okänt mål.
Lägga sig på filt i gräset, äta baguett med klegg, picknick, dricka cider, grilla...
Listan kan göras lång på vad som lockar,
dessvärre måste man beta av de tråkiga sakerna innan man kan chilla fullt ut!

Så, för att nå mina chilligare mål så gör jag väl bäst i att fortsätta med skoljoxet.
Det vill säga skriva om Spöken och Andar, samt om Tonåringar på 70-talet.
Tur att det är lagom intressant åtminstone!

KRAM!