Jag lever, och jag återkommer bättre snart igen, i någon form :-) 
Bloggar jag inte vidare här så kommer jag tipsa er vidare till min nya blogg.
Nu när jag ändå är här kan jag ju fylla i glappet lite genom några punkter...

- Fick biljetter till Lady Gaga, så nu ska vi stå där och ösa igen, jag och Elon!

- Folkhälsostämman var mycket givande, vi fick verifierat och bekräftat att vi kan mycket samt att det finns en rad olika områden man kan arbeta inom i folkhälsovärlden

- På torsdag har jag och Robin årsdag, det är 9 år sedan vi började vår kärleksresa 

- Robin har fått sommarvikariat på banken i Kungsör, 9 veckor, toppenbra ju!

- Jag har äntligen beställt ny telefon som jag nu ivrigt väntar på. Valet föll på en Samsung Galaxy S2 då jag försökt ta till mig iphone men det har inte klickat. Nu kommer jag också för första gången i mitt liv ha ett mobilabonnemang, har kört kontatkort ända till nu, till mångas förvåning.

- Vi har möblerat om i tredje rummet/skrotrummet så nu har det plötsligt genom enkla medel gått och blivit ett snygg rum med kontorskänsla. 

- Vi har även fått en vit byrå och en hatthylla som vi velat ha, tack mami och papi ♥

- Nu är vi på jakt efter det perfekta golvet så är hallen uppgraderad :-) 

- Jag har styrt upp min garderob genom att hänga kläderna på galgar, vilket lyft! Så skönt att se alla kläder så man slipper röra runt bland andra plagg när man är ute efter något.

- Vi har fått tillgång till vårt källarförråd vilket betyder att vi kunnat gå ned med onödiga saker = mer utrymme här uppe i lägenheten. Nu är det ju inte direkt så att vi saknar utrymme, men ändå, jag har hellre utrymme i lådor och skåp som man kan fylla än att de svämmar över. 

- På onsdag är det tre veckor kvar i skolan! Fullt ös nu ända in i mål!

- På lördag vankas det fest hos Ståhljonson, den sista, en era går mot sitt slut...

Det får räcka som en liten update för denna gång.  Jag kommer som sagt återkomma, här eller någon annanstans, så det är inte det sista ni hör från mig. Jag har lite idéer i skallen :-)

TUDELUUU!

Åkte till Västerås och överraskade kusin Rebecca i lördags eftermiddag. Jag gratulerade i dubbel bemärkelse, både för att hon fyllde 21 år - men inte minst gratulerade jag till hennes och Daniels lilla bebis som kommer till världen i oktober. Jajjamän, jag ska få ett litet kusin-barn att gosa med, snuffa på, bli sugen på, åh... Något säger mig att jag kommer att ta mig till V-ås allt mer ofta i höst ;-)

Annars då? Jo, jag hade en liten släng av en mini-förkylning i söndags och måndags i form av lite känningar i halsen och en täppt näsa. Men det var då, för nu är det som att den inte ägt rum alls, woho - kanske lyckades jag stoppa upp den genom söndagens mofflande av vitaminer i form av frukt och bär, och nässpray också för all del.

Nu är det bara 6 ½ vecka kvar på programmet, därefter kan jag titulera mig som Hälsoutvecklare. Andra titlar som fungerar att använda är Folkhälsoplanerare, Folkhälsostrateg, Folkhälsoutvecklare... Det är tre arbeten kvar. Sommaren kommer jag sedan ägna åt arbete på samma ställe som förra året, trevligt att man är välkommen tillbaka. Till hösten har jag sökt Sociologi och Socialpsykologi samt en kurs som heter Hälsopsykologi på distans från Karolinska i Sthlm - men vi får se vad jag känner för när det är dags att ta ett beslut kring det :-) Om jag kirrat något jobb så kommer jag förmodligen jobba istället för plugga, drömscenariot vore dock att göra båda delar, lite av varje. Är lite inne på att bli beteendevetare också, krävs bara tre terminer (90hp) då jag kan tillgodoräkna 90 av mina redan inlägsta högskolepoäng. Vore för schysst att ha två olika examen, två examen man dessutom kan kombinera. Att läsa in 90 hp inom någon form av beteendevetenskap är dock inget jag stressar med utan tänker mig skulle kunna vara ett lite mer långsiktigt mål.

På fredag är jag ledig vilket passar väldigt bra eftersom att biljetter till Lady Gagas konsert i slutet av augusti släpps på förmiddagen så då ska jag sitta beredd att köpa två st till mig och Elin, igen! Vore fett nice att ha något att se fram emot under hela den arbetande sommaren, och särskilt när man inte ska resa någonstans som det ser ut nu heller. Vi pratade lite löst om att boka in en hotellnatt också, vore som grädden på en god fruktsallad att satsa på det också. Lite Stockholms-shopping på dagen, se miss Gaga på kvällen och slagga på hotell på natten, och så får vi inte glömma hotellfrukosten på morgonen efter...  

På tal om Stockholm så bär det av dit på måndag då det är Folkhälsostämman från måndag till onsdag! Det är jag och fyra kurskamrater som under tre dagar ska lyssna på massa olika intressanta föreläsningar och träffa folk i branschen. Ska bli sååå himla intressant och förmodligen mycket givande! Under dessa två nätter ska jag övernatta hos Robins kusin Sanne och hennes John-Anton, tacksamt.

I maj 2010 när jag och Elin var på Lady Gaga i Globen;


 

Fem saker just nu:

1. Lyssnar jag på Filip & Fredriks podcast när jag går eller cyklar. Detta gör att jag då och då lägger av ett garv rätt som det är i min ensamhet, vilket måste vara en relativt lustig syn för folk, det bjussar jag på. Filip och Fredrik känns för övrigt lite som mina kompisar, som att jag känner dem. Jag antar att det beror på att Filip och från Köping, och att man då känner igen sig när han börjar jiddra om sin hemstad då och då - ytterligare något som kan spela in i min "vänskaps-känsla" är nog att jag haft hans mamma som lärare, ja, något sånt... Nåväl. Lutar åt att vi ska se deras föreställning "Den försvunna staden" när de entrar Köping. Ibland må den där duon vara lite väl skruvade i sina konversationer, men vem är inte det egentligen?!

2. Jag är mycketmycket sugen på att köpa en resa, typ till Grekland. Väldigt bra pris har jag sett. Kan vara skönt att ha något att längta till nu när jag lider av väääärsta skoltröttheten. Men jag försöker trycka ned rese-suget då jag vet att jag värdesätter pengar också. Ska ju utomlands nästa sommar när pappa fyller 50 år så jag kan nog hålla mig... Kanske.. Det blir åtminstone ingen resa i början av sommaren, men i slutet efter sommarvikariatet är till ända så kanske man unnar sig om det ekonomiska läget bedöms vara stabilt :-)

3. Just nu funderar jag seriöst på hur många kompletteringar denna termin kommer resultera i. Jag har verkligen ingen passion för det vi har skrivit arbeten om hittills denna termin och det vi ska skriva om de åtta veckor som är kvar lockar mig inte heller så det blir bara ur-uselt blaj-blaj av allt, och jag typ bryr mig inte. Nästan så jag skäms. Förstår inte hur man kan ånga på med plugg i fem terminer utan någon antydan till skoltrötthet alls, och så sjätte och sista terminen så försvinner "skol-hjärnan" och lusten totalt. Aja... Bättre nu än att det skulle hänt tidigare under utbildningen antar jag. Det var som att jag la av när c-uppsatsen var inlämnad.

4. Jag känner en viss hat-kärlek till mammor och kvinnor som är äldre än mig som är mer vältränade än mig. Det är liksom både irriterande och peppande, för kan en mamma med typ fyra barn så borde jag också kunna. Detsamma gäller när kvinnor som är äldre än mig (typ 40+) är bättre än mig på armhävningar osv. Jag blir ruggigt provocerad. Jag som är ung borde ju fan vara bättre och fräschare än kvinnor som är 40+, tycker jag. Fast, en annan aspekt, ur folkhälsoperspektiv, är att jag tycker det är bra att kvinnor i den åldern inte lagt av för att de är lite äldre utan tränar ändå, att de prioriterar träning i sina vardagsliv. Kroppen är ju något man ska ha för evigt så det är en bra investering att träna.

5. En sak som jag funderar på lite då och då är det här med hur länge vi ska bo i Örebro. Jag trivs verkligen vääääldigt bra här och en del av mig känner att jag skulle kunna leva hela mitt liv här. Jag vill inte bo i Köping ännu, jag är långt ifrån redo att flytta tillbaka - men sen när vi får barn vill jag ju bo nära våra föräldrar så man kan kika över lätt och barnvakts-mässigt. Vill ha det nära stödet. Men man vill ju trivas i staden man bor i också. Minns när jag var yngre, då var jag helt säker på att mina barn skulle växa upp i Köping, en trygg och liten stad där man själv haft en lycklig barndom. Men såhär på "äldre" dagar så skulle jag utan problem kunna låta mina framtida barn växa upp här i Örebro. Tror jag har kommit till insikt med att det inte var just den lilla staden Köping som gjorde min barndom lycklig utan det var faktorerna och egenskaperna runt mig som gjorde susen. Det tackar jag för ♥

Om tre år har vi känt varandra längre än vad vi inte har känt varandra.
Kan inte tänka mig ett liv utan dig... 
 

Känner viss glädje över...
- att helgen varit riktigt bra!
(Har kikat match, tränat bra, tagit det lugnt, pluggat mini, varit glad etc.)
- att det är fint väder och bra temperatur varje dag numera
- att jag återfått lite kämpar-glöd när det gäller skolan trots tråkiga saker
(efter att ha varit grymt loj på sistone, heja två månader kvar bara nu)
- att jag äntligen äter bra igen
(vilket gör att jag mår bättre och kommer nog kunna ha mina shorts i sommar)
- Robin och hans Lillån vann sin serie = De går upp till Allsvenskan i höst!!!
(Robin fick dessutom fina recensioner för sin insats i NA)
- har börjat springa lite smått igen, inga långa stunder, men ändock - alltid något :)
- var på Zumba-marathon i 2.5 timme i eftermiddags, hej och hå endorfiner!
(Mycket folk och dansglädje! Alla har olika stilar, alla ler, öser, svettas, skrattar)
- En annan bra grej är att jag inte märkt av att vi ställt om klockan till sommartid
(Jag känner liksom inte att jag "förlorat" en timme som man kan känna)
- Ytterligare en bra sak är att vi lyckats hålla vårt hem relativt städat en längre tid

Den här veckan känner jag verkligen att livet återgått till sin rätta bana igen.
Under vintern har jag känt mig seg, ur form, omotiverad, ofokuserad etc.
Men nu har liksom onda känslor släppt, kanske i och med vårens entré.
Jag brukar alltid må som bäst under våren, och brukar ha ett enormt flyt då :-)

Negativa saker skulle kunna vara att jag har mens och har blåsor på fötterna.
Men nej, det biter liksom inte på mig, dessutom är båda egentligen bra saker.
Mensen är ett tecken på att min kropp fungerar som den ska, och inte är gravid.
Och blåsorna har jag fått för att jag gått och sprungit i mina nya gympadojor, bra! 
Dessutom kommer ju såväl mens som blåsor snart vara borta igen.

Imorgon har vi skola 10.15 till 11.00, det är en liten introduktion till delkurs 3.
Första tanken - hade man inte kunnat lagt det i samband med någon annan dag?
Tur att man har nära och att det inte är så värst tidigt :-) Dessutom kommer man hem i bra tid och har hela dagen framför sig... Med plugg visserligen, men ändå!
Har bara skola på tisdag kl 10 - 17 också, sen "helg" eller "ledighet" till måndag.
Det passar ju mig som handen i handsken eftersom jag älskar självplanering!:)
Frågan är hur mötet med arbetslivet blir sen när man är van att köra sin stil...

Hoppas den nya veckan bjuder på lika härligt vår-väder som veckan som gått!

Så gott som dagligen möts vi av reklam där det pratas om fattigdomen i världen, att man ska bli världsförälder och skänka pengar för att motverka svält och främja att barn får gå i skolan. Helt befogat att de berättar om detta och vill att vi ska hjälpa för vi lever inte i en perfekt värld, och det finns många vars levnadsstandard är under vad som egentligen är drägligt. Att det finns fattigdom och utsatthet ute i världen är vi medvetna om, men vad många inte vet - eller snarare vill ta till sig - är att samma problem finns i Sverige. Jag tycker självklart att det är beklagligt att världens barn far illa på olika sätt och vis, men jag måste säga att mitt huvudfokus ligger på mitt eget land, Sverige. Jag tycker att innan vi engagerar oss i världens problem ska vi först se efter våra egna och ägna oss åt vårt lands problem.

För någon vecka sedan kom Rädda Barnens årliga barnfattigdomsrapport som redovisade att 248 000 barn (13%) i Sverige lever i fattigdom - och det värsta är att antalet ökat de senaste åren istället för att stanna av eller blivit bättre. De ekonomiskt svaga barnfamiljerna står och stampar medan normalfamiljerna blivit mycket rikare, vilket leder till en stor klyfta mellan dessa grupper. En ohälsosam klyfta. För mig är det här problemet bland det största och mest angelägna att försöka ta itu med i Sverige. Varför? Jo, jag säger som den gamla klyschan; "Barn är vår framtid". Om vi inte satsar på barnen, hur ska det gå då? Vi kan inte lämna dem åt sitt öde. För tyvärr är det så att socioekonomisk status ofta har en tendens att gå i arv, vilket betyder att de som föds in i fattigdom redan från livets start har förutsättningar emot sig. Barn som lever i fattigdom presterar sämre i skolan och rapporterar större ohälsotal, två väldigt negativa parametrar. Undermåliga skolresultat minskar möjligheterna till att studera vidare samt att erhålla ett arbete, vilket då i sin tur kan bidra till utanförskap, bidragstagande och ohälsa. Det är även så att socioekomisk svagare ungdomar i större grad tenderar att påbörja en kriminell bana, mycket för att de inte har andra fritidssysselsättningar och hamnar i dåligt umgänge. Kriminalitet kostar samhället pengar, och psykisk ohälsa likaså <- vilket är en annan negativ effekt av fattigdom och det utanförskap som följer. Jag skulle kunna tjata hål i huvudet på folk kring detta när jag egentligen bara vill säga: Vi måste satsa på barnen! (Alla barn, oavsett ekonomi eller härkomst)

Hm.. Hur ska vi göra för att eliminera alla problem egentligen?

Någon som känner igen att man presterar bäst under tidspress?
Jag räcker upp handen, och jag vet att jag inte är ensam!
Varje gång är det samma visa, man lunkar på med uppgiften och gör lite då och då, man samlar ihop massa information som är bra och som man vill använda sig av i ett dokument, man reflekterar lite här och var och till slut har dokumentet förvandlats till ett ordbajs-krig utan dess like. Man ställer sig frågan: - Hur ska detta osammanhängande blaj någonsin kunna bli ett snyggt och strukturerat dokument?! Nä, just då när det känns som en omöjlighet så finns det liksom inte på världskartan. Men det blir ju alltid bra till slut, lyckligtvis :-) Från att hjärnan har legat i skallen och bara skvalpat runt som en geggig massa så är det som att den plötsligt skärper till sig på sluttampen och att man får en bättre förmåga att formulera sig, och inte minst att strukturera upp dokumentet till något läsbart. Det är utan tvivel en hel-schysst egenskap att besitta, en egenskap som jag är väldigt tacksam över - den har räddat mig många gånger! Jag tror att när man känner att tids-pressen flåsar en i nacken så kickar liksom fight-or-flight-instinkten in, och den piskar liksom igång prestationen. Det är nu det gäller, nu skärper du dig!!! 

Inget fight or flight så långt ögat kan nå på denna bild kan jag försäkra!